Både han och vi lyckades iaf somna om och vaknade när klockan ringde lite efter 07 och av ren vana går jag alltid och kollar till melle och idag kokade han i sängen och andas väldigt konstigt så sliter upp honom och så in i våran säng, ungen kippar efter andan samtidigt som man ser att hans puls är jättehög så får tag i johan som kommer och så fort fort upp till barnmottagningen.
Får världens bästa bemötande och jag lyckas hålla mej lugn trotts att man egentligen är livrädd och tårarna vill spruta!
Han fick inandas både ventoline och pulmicort och bara efter en stund hade det värsta rosslandet gett med sej.
Vi fick åka hem lagom till lunch och melle stupade i säng och sov i ca 4 timmar, vi fick inga 100% svar uppe hos läkaren utan nu är det bara att avvakta.
Chrissans ord kom som en räddning däruppe ''Man kan leva precis som vanligt med astma bara man tar sina mediciner''. herregud har våran lilla kille astma?
Han andas fortfarande väldigt konstigt och det låter fruktansvärt om honom, han andas tugnt och fort samtidigt.
Jag är livrädd, rädd för att förlora honom.
2 kommentarer:
Fick ni med er något hem från barn? Alltså mediciner?
Låter han förskräckligt skulle jag åka tillbax!! Det säger jag inte för att skrämmas.
Med Oliwer tog det ganska lång tid innan vi hittade rätt mediciner... Första tre dygnen kunde han inte ta av sig syrgasgrimman 5 min utan att syresättningen sjönk under 70.
Och vet du, du lär dig leva med astman lika bra som Melle! Jag lovar =)!
Ta det från en som vet =)!
KRAM Till Er!
stackars plutten! men både chrissan och carro har rätt.
Det går att leva med det + att har man tur så växer det bort när man blir äldre.
Mitt kom vid 2 år och sedan gick de över till pollenallergi och sen 15 års ålder har det varit en mild variant av ansträngnings astma som lindras med att hålla en bra kroppskondition =)
Många krya på dig kramar!!
Skicka en kommentar